Prästen på söndagsskolan:
- Vem går våra tankar till om julen?
- En av pojkarna räcker upp handen och får svara:
- Kalle Anka!

Den gamle godsägaren ligger på sitt yttersta och tillkallar sin trogne kusk.
- Nu Fransson, säger han med matt stämma, nu bereder jag mig för den allra sista resan. Den blir lång,längre och svårare än någon som vi två gjort tillsammans...
Djupt gripen av stundens allvar, och med ett tappert försök att säga något tröstande torkar Fransson en tår ur ögonvrån och säger:
- Men godsägarn, det blir säkert nedförsbacke i alla fall!

En man som hörde väldigt dåligt skulle en kall vinterdag åka till prästen med sin motorcykel för att anmäla ankomsten av sitt tolfte barn.
På vägen funderade han på vad prästen först skulle säga.
Det blir nog goddag, tänkte han. Och sedan frågar han säkert; - Hur bar du dig åt för att komma hit idag när det är så kallt?
När mannen så småningom kommer fram utspinner sig följande dialog:
Prästen:
- Goddag!
Mannen:
- Goddag!
Prästen:
- Hur har du burit dig åt för att få så många barn?
Mannen:
- Åh, det är bara att dra ner mössan över öronen och brassa på!

Två nunnor, Systrarna Matematik och Logik, var ute och gick. Då fick Syster Logik syn på en man som såg ut att förfölja dem. Efter noggrant tittande på mannen tyckte Syster Logik att det såg ut som att mannen ville våldta de, så hon sa:
- Jag tror den där mannen vill våldta oss.
- Med det här avståndet hinner han ikapp oss på 15 minuter! sa Syster Matematik.
Så nunnorna snabbade på sina steg, men mannen följde efter. Syster Logik tänkte och sa:
- Om vi delar på oss så kan han inte ta oss båda.
- Vi delar på oss här framme.
När systrarna kom fram till korsningen gick de åt varsitt håll. Mannen följde nu efter Syster Logik. Efter en stund kom Syster Matematik fram till klostret, det tog en stund innan hon fick syn på Syster Logik. När Syster Logik kommer fram frågar Syster Matematik:
- Vad hände när han följde efter dig?
- Det enda logiska! Jag började springa.
- Vad hände sedan då?
- Det enda logiska! Han kom i fatt mig.
- Vad hände då?
- Det enda logiska! Jag stannade.
- Vad hände sedan då?
- Det enda logiska! Jag drar upp kjolen.
- Vad hände sedan då?
- Det enda logiska! Han drar ner byxorna.
- Vad hände sedan då?
- Det enda logiska! Jag börjar att springa, för en nunna springer ju fortare med kjolen uppe än en man med byxorna nere!

En dag var jag ute och gick på stan och tog en sväng in i en religiös bokhandel där jag hittade en bildekal som proklamerade budskapet "Tuta om du älskar Jesus!". Jag köpte den och satte den på min bakre stötdämpare, och jag är verkligen glad att jag gjorde det. Vilken upplyftande upplevelse som skulle följa! Några dagar senare stannade jag för rött ljus i en livlig korsning. Jag tappade koncentrationen lite och mina tankar gled bort. Jag märkte inte att det röda ljuset ändrades om till grönt. Bildekalen fungerade verkligen, tänkte jag. Jag hittade där massor med folk som älskade Jesus. Killen i bilen bakom mig började tuta som bara den. Han måste verkligen älskat Jesus, för ganska snart lutade han sig ut genom bilfönstret och skrek "Herregud" så högt han bara kunde. Det var som om han varit på en fotbollsmatch och där skrikit "Skjut Jesus, skjut!" Alla andra började då tuta också, så jag lutade mig ut genom fönstret, vinkade till och log mot allt härligt folk som stod bakom mig i korsningen. Det verkade som om en person var fotspecialist, för jag tyckte att han ropade "i din fot", men jag hade ju inget i dem... Han pekade också mot mig med ett utsträckt långfinger, och jag frågade mina barn om de visste varför han gjorde så. De fnissade lite och berättade för mig att det är ett hawaiianskt tecken som betyder "lycka till". Jag blev glad över att få veta detta och lutade mig ånyo ut och gjorde samma tecken tillbaka mot fotspecialisten. Åtskilliga bilar längre bak steg en stor man ur sin bil och ropade något som jag heller inte kunde urskilja, men han var nog bonde för det som han ropade lät som "häll vete". Han måste verkligen älska Gud eftersom han ber till honom på öppen gata att han ska låta manna falla från himlen. Några utav personerna var så uppe i stundens lycka att de steg ut ur sina bilar och började gå mot mig. Jag slår vad om att de ville be, men just då upptäckte jag att ljuset hade slått om till gult, så jag tryckte gaspedalen i botten, och tur var väl det för jag var den enda som hann igenom korsningen innan ljuset slog om till rött. På väg därifrån lutade jag mig än en gång ut genom fönstret och visade dem det hawaiianska tecknet för "lycka till". Tack gode Gud för sådana människor.

En boksamlare kommer vid ett tillfälle i samspråk med en man som plötsligt berättar att han helt nyligen kastat bort en gammal bibel som tillhört familjen i generationer.
- Den var så sliten och ful och från någon tysk stad som jag tror hette Gutenberg.
- Gutenberg! utropar boksamlarn förskräckt. Det är ju tryckerikonstens fader. Du har slängt en av de mest värdefulla böcker som finns!
- Det tror jag knappast, svarar den andre helt lugnt. Det där exemplaret kan inte ha varit värt någonting, för någon som hete Marin Luther hade kluddat överallt i den.

När fröken frågar hur många i klassen som ber aftonbön, räcker alla upp handen utom Pontus.
- Behöver du inte Guds beskydd, Pontus?
- Nej, jag bor så nära polisstationen!

Drängen i byn hade blivit frälst och vittnar inför församlingen.
- I många år har jag supit, slagits och många fruntimmershistorier har jag haft.
Då reser sig en liten gumma upp från sista bänken och går mot utgången.
- Sitt ner du Gunilla, jag ska inte nämna några namn...