En dag var jag ute och gick på stan och tog en sväng in i en religiös bokhandel där jag hittade en bildekal som proklamerade budskapet "Tuta om du älskar Jesus!". Jag köpte den och satte den på min bakre stötdämpare, och jag är verkligen glad att jag gjorde det. Vilken upplyftande upplevelse som skulle följa! Några dagar senare stannade jag för rött ljus i en livlig korsning. Jag tappade koncentrationen lite och mina tankar gled bort. Jag märkte inte att det röda ljuset ändrades om till grönt. Bildekalen fungerade verkligen, tänkte jag. Jag hittade där massor med folk som älskade Jesus. Killen i bilen bakom mig började tuta som bara den. Han måste verkligen älskat Jesus, för ganska snart lutade han sig ut genom bilfönstret och skrek "Herregud" så högt han bara kunde. Det var som om han varit på en fotbollsmatch och där skrikit "Skjut Jesus, skjut!" Alla andra började då tuta också, så jag lutade mig ut genom fönstret, vinkade till och log mot allt härligt folk som stod bakom mig i korsningen. Det verkade som om en person var fotspecialist, för jag tyckte att han ropade "i din fot", men jag hade ju inget i dem... Han pekade också mot mig med ett utsträckt långfinger, och jag frågade mina barn om de visste varför han gjorde så. De fnissade lite och berättade för mig att det är ett hawaiianskt tecken som betyder "lycka till". Jag blev glad över att få veta detta och lutade mig ånyo ut och gjorde samma tecken tillbaka mot fotspecialisten. Åtskilliga bilar längre bak steg en stor man ur sin bil och ropade något som jag heller inte kunde urskilja, men han var nog bonde för det som han ropade lät som "häll vete". Han måste verkligen älska Gud eftersom han ber till honom på öppen gata att han ska låta manna falla från himlen. Några utav personerna var så uppe i stundens lycka att de steg ut ur sina bilar och började gå mot mig. Jag slår vad om att de ville be, men just då upptäckte jag att ljuset hade slått om till gult, så jag tryckte gaspedalen i botten, och tur var väl det för jag var den enda som hann igenom korsningen innan ljuset slog om till rött. På väg därifrån lutade jag mig än en gång ut genom fönstret och visade dem det hawaiianska tecknet för "lycka till". Tack gode Gud för sådana människor.

En boksamlare kommer vid ett tillfälle i samspråk med en man som plötsligt berättar att han helt nyligen kastat bort en gammal bibel som tillhört familjen i generationer.
- Den var så sliten och ful och från någon tysk stad som jag tror hette Gutenberg.
- Gutenberg! utropar boksamlarn förskräckt. Det är ju tryckerikonstens fader. Du har slängt en av de mest värdefulla böcker som finns!
- Det tror jag knappast, svarar den andre helt lugnt. Det där exemplaret kan inte ha varit värt någonting, för någon som hete Marin Luther hade kluddat överallt i den.

När fröken frågar hur många i klassen som ber aftonbön, räcker alla upp handen utom Pontus.
- Behöver du inte Guds beskydd, Pontus?
- Nej, jag bor så nära polisstationen!

Drängen i byn hade blivit frälst och vittnar inför församlingen.
- I många år har jag supit, slagits och många fruntimmershistorier har jag haft.
Då reser sig en liten gumma upp från sista bänken och går mot utgången.
- Sitt ner du Gunilla, jag ska inte nämna några namn...

Slaktaren hade blivit predikant, nu stod han framför församlingen och dundrade:
- Förr slaktade jag grisar och kor. Men nu har jag slaktat djävulen!
Då hörs en röst ur församlingen:
- Tyckte jag inte att korven smakade fan förra veckan...

Prästen till klockaren strax före högmässan:
- Idag måste Larsson samla in kollekten före predikan.
- Varför det?
- Jo, i dag ska jag predika om sparsamhet.

En lastbilschaufför är ute på en långkörning. Plötsligt får han se en nunna som står vid vägkanten och liftar. Han ställer sej på bromsarna, svänger in och stannar till.
- Får man åka med en bit? frågar nunnan.
- Ja, det går väl bra. Men du får betala i natura.
- Ja, det är inget problem, svarade nunnan.
Så han satte helt sonika på nunnan bakifrån och allt var frid och fröjd. Efter några mil försökte lastbilschauffören få igång konversationen:
- Så vad heter du då? Och vart är du på väg någonstans?
Nunnan svarade:
- Jag heter Roland och ska på maskerad.

- Varför kommer du hem så sent från stan?
- Jo, svarar gubben, prästen fick åka med i kärran så hästen förstod inte vad jag sa...