Det tilldrog sig på 1920-talet på en amerikansk väg. En bilist hade blivit stående med sin gamla T-ford utan att kunna få igång den, när plötsligt den gamle vithårige miljonären Henry Ford själv kom förbi.
- Kan jag hjälpa till med något? undrade Ford.
- Ja, tack, sa bilisten bistert. Om ni kan väcka liv i den här gamla skrothögen blir jag er evigt tacksam!
- Säg inte så! förmanade Ford. Man ska behandla de här varelserna på rätt sätt! Varpå han öppnade motorhuven, lutade sig över motorn och sedan stängde huven. Med ett par raska drag vevade han igång motorn som snällt startade.
- Ett mirakel! utbrast bilägaren. Men säg mig, hur gjorde ni egentligen?
- Inget speciellt, svarade den gamle miljonären. Jag bara lutade mig över motorn och viskade:
- Det är jag, Henry...

En illa tilltygad man kom in på polisstationen. Polismannen skrev förhörsprotokoll och frågade:
- Kan du beskriva utseendet på den man som misshandlade dig?
- Visst kan jag det, svarade mannen. Och det var just det jag gjorde när han gick lös på mig.

När en landsortsbo som semestrade i New York återvände till hotellet sent en kväll dök en man upp ur en mörk portgång.
- Hit med plånboken annars blåser jag ut hjärnan på dej, sa han och riktade en revolver mot turisten.
- Skjut du bara, sa rånoffret. Jag har på bara några timmar kommit underfund med att man klarar sig bättre utan hjärna än utan pengar i den här stan.