Ragnar Persson brukar smygsupa ganska friskt och det gör han ute i vedboden. För att lura hustrun säger han att han ska ut och kissa.
Det där känner alla grannar till utom hustrun. En dag var grannen Oskar Olsson inne och hälsade på makarna Persson. Men så sa herr Persson:
- Du Oskar, nu tycker jag att vi går ut och kissar!
Oskar:
- Tackar, tackar!

- Mamma, kan du säga mig varför det regnar det så mycket i dag?
- Jo, lilla gumman det är så att Gud pissar hela tiden, han var på fest igår.
- Jaha.

Det var en gång en flicka som skulle gå ut på träff med en trumpetare. När hon kom hem så frågade hennes syster:
- Nå, hur vad kyssen?
- Äcklig, det var som en torr liten spricka.
Nästa kväll gick flickan ut med en tubaist. När hon kom hem så frågade hennes syster:
- Nå, hur vad kyssen?
- Blä!! Den var blöt o äcklig.
Nästa kväll gick flickan ut med en valthornist. När hon kom hem frågade hennes syster:
- Nå, hur vad kyssen?
- Nja, sådär. Men jag gillar sättet han höll på mig!

En filosofiprofessor stod framför sin klass. Han tog upp en stor tom glasburk och började fylla den med stenar med ca 5 cm i diameter. Därefter frågade han klassen om burken var full?
Klassen höll med om att burken var full. Så professorn plockade upp en låda med grus och hällde detta i burken. Sedan skakade han på burken lite lätt. Gruset föll naturligtvis på plats mellan de större stenarna. När han hade skakat klart frågade han klassen igen om burken var full? Studenterna höll med och skrattade. Nu plockade professorn upp en låda med sand och hällde denna i burken. Självklart fyllde sanden igen de övriga ihåligheterna.
- Okej, sa professorn. Jag vill att Ni skall se på denna burk som era liv. Stenarna är viktiga saker. Eran familj, eran partner, hälsa, barn, saker som om allt annat var förlorat och endast dessa fanns kvar så skulle ditt liv fortfarande vara fullt. Gruset är andra saker som har betydelse. Ditt jobb, ditt hus, din bil etc. Sanden är allt annat. De små sakerna i din tillvaro. Om du häller sanden i burken först, finns det inget utrymme för grus och stenar. Det är likadant med ditt liv. Om du spenderar all din tid och energi på de små sakerna kommer du aldrig att ha plats i ditt liv för saker som är viktiga för dig. Lek med dina barn, ta dig tid att gå till tandläkaren, ta med din partner ut för att dansa. Det kommer alltid finnas tid över för att gå till arbetet, städa, bjuda hem vänner och gå ut med soporna. Se därför till de större stenarna först, saker som verkligen har betydelse. Bestäm dina prioriteringar!

Efter mikrokirurgernas konferens i New York satt de ledande kirurgerna och drack. När de blev aspackade började de tänka på sina största triumfer. Den första, en australiensisk kirurg berättade:
- Vi fick in en kille som klämde sig i en press vid ett tryckeri förra året. Allt som var kvar var lillfingret. Vårt lag av kirurger konstruerade en ny hand, byggde en ny arm och en ny kropp, så att när han till slut återgick till arbetet blev han så effektiv att han gjorde fem personer arbetslösa.
- Det är väl ingenting, sa en amerikansk kirurg. Vi hade en arbetare som fastnade i en kärnreaktor. Allt som blev kvar var håret. Vi konstruerade En ny skalle, en ny kropp och nya organ och skickade honom tillbaka till arbetslivet. Han blev så effektiv att han gjorde 50 personer arbetslösa. Den svenska kirurgen ville inte vara sämre:
- En dag när jag var ute och gick kände jag lukten av en fis. Jag tog fisen till sjukhuset i en soppåse, släppte den på bordet och började jobba. Först slog vi in fisen i ett rövhål, byggde nya skinkor, satte fast en kropp. Armar på den ena änden och ben på den andra änden. Till slut blev det en man som heter Göran Persson och han gjorde ett helt djävla land arbetslöst...

- Här är ett recept på sömnmedel, sa doktorn, det räcker i tre veckor.
- Tre veckor! Så länge harjag faktiskt vare sig tid eller lust att sova!

Tycker du om jordgubbar?
- Ja, om det finns svenska jordgubbar. Inte för att det spelar någon roll vilket land de kommer ifrån egentligen... Jag ska ju äta dem, inte prata med dem...

Matilda var på besök hos en släkting som hade en stort gods i Skåne. På kvällen berättade man spökhistorier och Matilda hade svårt att sova på natten.
Hon tog sig en promenad bland alla rummen och plötsligt mötte hon en äldre herre.
- Jag har svårt att sova, förklarade Matilda, som blev generad för att hon vandrade omkring mitt i natten. Dom säger att det spökar här.
- Prat, svarade den mannen. Jag har gått omkring här varenda natt i mer än trehundra år och aldrig har då jag sett något spöke!