Det var en gång en pojke som hette Emil och som tyckte om att reta och vara elak med andra människor. När han fyllde år önskade han sig en cykel. Emils mamma, som var religiös, frågade honom om han tyckte att han var värd en cykel. Naturligtvis tyckte han det. Då sa hon att han skulle skriva ett brev till Gud och berätta för honom varför han var värd en cykel. Emil satte sig och skrev:

Hej Gud! Hur mår du? Jag har varit väldigt snäll i år och förtjänar en cykel.

Men det var inte sant, det visste han. så han skrev ett nytt:

Hej Gud! Hoppas du mår bra. Jag har varit snäll i år, och borde få en ny cykel. Hejdå!
Nej, han överdrev fortfarande så han skrev:

God dag Gud! Jag har varit rätt snäll i år och skulle vilja ha en ny cykel i present.
Din vän Emil.

Men inte heller detta brev kunde han skicka till Gud. Han gick ut ur huset och till kyrkan. När ingen såg tog han statyn av den Heliga Maria vid altaret och sprang hem igen. Sedan skrev han ettnytt brev till Gud:

JAG HAR DIN MAMMA, GE MIG CYKELHELVETET ELLER SÅ FÅR DU ALDRIG SE HENNE IGEN!
HÄLSNINGAR
DU VET VEM!

Sonen till pappan:
- Pappa, kan jag få en krona?
- Nej men Erik, Är inte du för stor för att tigga om en krona.
- Ok, ge mig en tia då.

Ellen märkte att hon frös när hon låg under täcket. Hon sa till sin man:
- När jag var liten och frös brukade min mamma hålla om mig...
Då sa mannen:
- Det är mitt i natten, ska jag verkligen hämta henne nu?

Han:
- Det finns två män jag verkligen beundrar!
Hon:
- Jaså, och vem är den andre?

Läkare till Vegard:
- Vad heter du i efternamn?
- Halvorsen.
- När var du här senast?
- För ett halvår sen.

Ole till Lene:
- Är det bättre med Bjarnes ryggskott?
- Nej,det är sämre.
- Jaså,hur då?
- Läkaren smorde in hans nacke med whiskey och Bjarne höll på att bryta nacken när han försökte slicka i sej spriten.

Läraren till Hasse:
- Skulle det inte vara bättre om du slogs mindre? Om du lärde dej att ge och ta lite mer?
- Det gör jag ju! Jag gav Danne en fläskläpp och sen tog jag hans kaka.

En advokat som försvarade en man anklagad för inbrott prövade följande försvar:
- Min klient stack enbart in armen genom fönstret och avlägsnade några oväsentliga varor. Hans arm är inte han själv, och jag kan inte förstå hur ni kan straffa hela individen för ett brott som endast hans arm har gjort sig skyldig till. Domaren svarade:
- Det var bra formulerat, och om jag använder er logik så dömer jag den åklagades arm till ett år i fängelse. Den åklagade kan göra den sällskap, eller så kan han välja att inte göra det. Det är upp till honom.
Den åklagade log och med sin advokats hjälp lossade han sin artificiella arm, la den på bordet och lämnade rättssalen.