Fem tjejer var ute på semester. De kom till ett femstjärnigt hotell där det stod:
Endast för tjejer.
Då de inte hade pojkvänner med sig beslutade dom sig för att boka in sig.

Dörrmannen, en attraktiv kille, förklarade att det fanns fem våningar.
Efter varje våning fanns en förklaring hur det fungerade, det var bara att trava på.

De gick upp en trappa och fann en skylt:
"Alla män här är förfärliga älskare men de är snälla och känsliga."

Tjejerna skrattade lite och gick vidare utan att tveka. De kom upp en våning till där det stod:
"Alla män här är underbara älskare men de behandlar kvinnor illa."

De tyckte inte detta lät bra utan gick upp ytterligare en våning där det stod:
"Alla män här är fantastiska älskare och lyhörda för kvinnors behov."

Detta lät ju bra men det återstod ju två våningar och eftersom de var nyfikna så fortsatte de upp och fann följande skylt:
"Alla män här har perfekta kroppar, är känsliga och uppmärksamma mot kvinnor, perfekta älskare, singlar och mycket rika."

Detta var för bra för att vara sant. Dock, girighet och nyfikenhet tog överhand och de tog de sista stegen upp till femte våningen där det stod:
"Det finns inga män här. Denna våning byggdes endast för att bevisa att det finns inget sätt att göra en kvinna nöjd."

Killen: Ditt eller mitt ställe?
Tjejen: Du får gärna gå hem till mig om du vill, men jag tänker gå hem med killen där borta.
Killen: Trevligt, då hämtar jag honom åt dig.

Killen: Dina kläder skulle se bra ut i en hög brevid min.
Tjejen: Ditt ansikte skulle se bra ut med en blåtira.
Killen: Så bra att du också gillar hårda tag.

Killen: Du är så vacker att du inte kan komma från den här planeten.
Tjejen: Nej, jag kommer från Jupiter. Där fortplantar vi ossgenom att hålla oss på ett avstånd på exakt 15 meter från varandra. Hejdå!
Killen: Kulturutbyte!!! Kul! Vi börjar med vårt sätt och sedan kan vi prova ert!!!

Killen: Är din pappa tjuv? För någon har stulit alla stjärnor på himlen och lagt dem i dina ögon...
Tjejen: Tja, du är inne på rätt spår. Han är yrkesmördare.
Killen: Bäst du ringer honom, för utan dig kan jag inte leva.

Killen: Vet du vad som skulle se bra ut på dig? Jag!
Tjejen: Tyvärr, billiga accessoarer har aldrig varit min grej.
Killen: Det måste vara dina kläder som fick mig att tro det, ber så hemskt mycket om ursäkt.

Killen: Tror du på kärlek vi första ögonkastet?
Tjejen: Ja, fast när jag ser dig så tror jag inte ens på kärlek vid miljonte ögonkastet.
Killen: Förstår det, såna som mig finns det bara en på miljonen av.

Killen: Gjorde det mycket ont? När du föll från himlen till jorden menar jag!
Tjejen: Inte ondare än vad det måste ha gjort för dig att gräva dig hela vägen upp.
Killen: Där ser du, jag gör vad som helst för dig!

Killen: Har inte vi setts förr?
Tjejen: Jo, vi satt på samma avdelning. Jag har kommit över mina värsta psykotiska utbrott. Hur är det med dig då?
Killen: Nej tyvärr, jag är fortfarande tvångsfixerad vid dig.

Killen: Vill du ha ett litet barn med mig?
Tjejen: Vore det inte grymt att föra dina arvsanlag vidare?
Killen: Jo, men eftersom din pappa gjorde det så tänkte jag att du skulle ha överseende.

Killen: Det känns som att vi mötts i ett föregående liv.
Tjejen: Ajdå, jag trodde att det var meningen att man skulle lära sig att undvika göra om samma misstag.
Killen: Det stämmer, det är därför det är jag som är här och inte din gamle pojkvän.

Killen: Kan jag få bjuda dig på en drink?
Tjejen: Jag tar hellre pengarna.
Killen: Så du är en "sån" tjej, jag brukar oftast inte behöva betala för det, men i ditt fall så ska jag göra ett undantag. Här får du en tia, säg till dina andra kunder att du är bokad för resten av veckan.

Killen: Vill inte du gå hem snart?
Tjejen: Jo, faktiskt. Sen du kom är det inte lika kul här längre.
Killen: Förstår det, jämfört med mig måste resten av världen te sig rätt trist.

Killen: Jag har beställt en taxi åt oss.
Tjejen: Vad bra, för mitt vatten har precis gått!
Killen: Så bra att jag älskar barn då.

Jag säger bara en sak: Tack gode Gud för karlar.

Kvinnor är tråkiga, alltid ska dom städa, laga mat och ta hand om barnen. Inte kan dom sitta stilla en sekund.
Nej, tacka vet jag karlar. Dom kan det här med avkoppling. Dom kommer hem från jobbet, kastar sig i soffan och rör inte ett finger förrän sporten på TV börjar.

Kvinnor är trångsynta. Dom bryr sig bara om bagateller, var man ska bo, lägenhet eller villa, hur många barn man ska ha.
Tacka vet jag karlar, dom engagerar sig i de stora frågorna. Kommer Sverige med i fotbolls-VM? Vinner Edberg Stockholm Open?

Kvinnor är oförståndiga. Dom inser inte att man är sjuk när man har trettionio graders feber, nej, dom ska upp i alla fall och laga frukost och se till att barnen kommer till dagis och skola.
Tacka vet jag karlar. Dom hostar en gång och ligger sedan däckade i sängen en vecka och blir ompysslade.

Kvinnor är oekonomiska. Dom kan inte handskas med pengar, dom sätter in dem på banken, köper kläder och mat till familjen eller nya gardiner.
Tacka vet jag karlar. Dom tar pengarna och går ut och roar sig med grabbarna eller köper en radiostyrd bil.

Kvinnor inser inte sin begränsning. Först går dom ut och jobbar i åtta timmar, sen går dom hem och jobbar åtta timmar till. Och sen ska dom leka med barnen och hinna vara vackra och kanske sova en stund också.
Tacka vet jag karlar. Dom vet vad dom kan och låter bli saker dom inte klarar av. Som att fälla ner toalettringen, plocka bort ALLA saker från bordet efter middagen, eller torka av det.

Vilken tur att vi kvinnor är så bra på att uppfostra våra söner till karlar!

Kära dagbok,

Dag 1:
Vi firade precis vår 25:e bröllopsdag utan att ha något att fira. När vi kom till att återuppleva vår bröllopsnatt började han gråta och låste in sig på toa.

Dag 2:
Idag berättade han en stor hemlighet. Han "avslöjade" att han är impotent och ville att jag skulle vara den första som fick reda på detta. Varför "avslöjar" han inte något som jag inte känner till? Han har varit slak så länge att han till och med haltar när han går.

Dag 3:
Vårt äktenskap är i kris. En kvinna har vissa behov. Igår såg jag ett foto av Kaknästornet och började gråta.

Dag 4:
Ett under har inträffat! Det finns en ny medicin som kan ordna till hans "problem". Det kallas Viagra. Jag förklarade för honom att om han börjar äta Viagra kommer allt att bli som på vår bröllopsnatt. Då tyckte han att vi denna gång kunde lämna min mor hemma. (Jag tror detta kommer att funka, Jag har i hemlighet bytt ut hans Prozac mot Viagra i hopp om att höja mer än hans humör.)

Dag 7:
Den här Viagra-kuren har stigit honom åt huvudet. Igår på McDonalds frågade killen i kassan mig om jag ville ha en BigMac och då trodde han att vi pratade om honom. Allt handlar inte om dig!

Dag 8:
Jag misstänker att han överdoserar. I går när han skulle klippa gräset använde han inte gräsklipparen utan svingade sin lille "kompis" som en lie!

Dag 10:
OK, Jag erkänner. Jag gömmer mig. Jag menar, lagom är bäst. För att göra det hela ännu värre sköljer han numera ner sina Viagra-tabletter med starksprit. Han blir inte ens avtänd av ett foto på den brittiska drottningmodern. Vad ska jag göra?

Dag 11:
Biverkningarna börjar komma nu. Allting börjar bli blått (Anm: Viagra-tabletter är blåa). Igår när vi tittade på "Allsång på Skansen" med Lasse Berghagen trodde han det var "Smurfarna på sängkanten".

Dag 12:
Jag håller på att bli knullad till döds. Det är som att gå ut med Black and Decker.

Dag 13:
Jag önskar han var homosexuell. Jag satt och lyssnade på alla Barry Manilows skivor och sjöng med, men ändå fortsatte han!

Dag 14:
Nu vet jag hur Saddam Husseins fru har det. Så fort jag stänger ögonen kommer det ett överraskningsanfall. Det är som att hoppa i säng med en SCUD-robot. Jag hoppas att han precis som President Bush drar sig ur efter 100 timmar.

Dag 15:
Jag har försökt allt för att han inte ska tända på mig. Inget funkar. Jag har till och med börjat klä mig som en nunna, men nu säger han att han alltid blivit kåt av Heliga Birgitta.

Dag 16:
Jag kommer att bli tvungen att döda honom. Då kommer han att dö som han levt, det vill säga stel. Fast det är ju klart, med min tur kommer jag väl inte att kunna stänga kistlocket.

Käraste:

Ju mer jag tänker på dig, desto mer lär jag mig att

älska och värdera dig. Jag kan inte förstå hur någon kan

hata dig. Du har alltid varit, för mig, och kommer alltid att vara

en uppriktig och trogen vän, och jag hoppas att min kärlek inte är

en källa av förakt. Det är sant att jag en gång sa att jag

aldrig kommer att gifta mig med dig, men det var innan jag insåg att jag älskar och beundrar dig. Det påståendet, vet du, var

sagt av skrytsamhet. Faktum är att det inte var något annat än

en stor lögn, och jag vet inte varför jag sa så. Om jag någonsin skulle kunna få mig att skaffa fram lite mod och

erbjuda dig min hand, vet jag med säkerhet att du

skulle bli överraskad och jag tvivlar på att du

skulle acceptera den. Jag tror inte att jag skulle kunna

höra ett nekande från dina underbara läppar och

på det sättet få se hela mitt liv att gå i spillror. Att dö

utan att jag någonsin ha förklarat min kärlek för dig

är att föredra före det. Om du skriver till mig

kommer jag att bli glad, men om du inte gör det

kommer jag att bli ledsen och deprimerad, för dina brev

är en källa av välbehag, och om jag inte får dem, kanske det

får mig att fundera på att ta livet av mig.

Din för evigt

Läs nu brevet igen, fast bara de rader som står i fet stil!

En kille hade mycket trevligt i sängen med en tjej när plötsligt hennes man kom hem. Han slet på sig byxorna och kastade sig ut genom fönstret från tionde våningen och i hastigheten fastnade ena hängselbandet i elementet. Det var nog tur för honom men nu hängde han där mellan nionde och tionde våningen i en mycket pinsam situation. Han kunde ju varken hoppa ner eller klättra upp. Han hängde där och funderade på vad han skulle ta sig till men efter ett tag dök en liten ängel upp och hon sa:
- Jag kan hjälpa dig ner men då måste du lova mig tre saker - att aldrig mer i ditt liv ha kvinnor och att aldrig mer dricka alkohol och inte heller svära.
Efter att ha funderat en stund sa killen nej tack jag vill inte ha din hjälp. Han hängde kvar men efter en stund kom en liten djävul flygande. Han bromsade in, stannade framför killen och sa:
- Jag hörde att du ville ner och jag kan hjälpa dig. För mig är det inga problem med brudar och sånt tjafs men jag har ett krav. Du måste först lägga av tre kraftiga brakskitar.
Det här skall jag nog fixa tänkte killen. Den första var lätt den bara small av. Sedan lyckades han även pressa fram den andra och när han just skulle påbörja den sista kände han någon som knackade honom på axeln och sa:
- Om du nu sitter och sover på matte-lektionen behöver du väl i alla fall inte sitta och skita.

Lille Johan var åtta år, och liksom andra pojkar i sin ålder, väldigt nyfiken. Han hade hört ganska mycket om det här med sex från de andra pojkarna och undrade hur det egentligen gick till. En dag frågade han sin mamma, som blev väldigt generad över frågan. I stället för att förklara sa hon åt honom att gömma sig bakom gardinen en kväll och titta på sin äldre syster och hennes pojkvän.
Detta gjorde han, och följande morgon beskrev Johan allting för sin mamma.

Syrran och hennes kille satt och snackade ett tag. Sedan släckte han nästan alla lampor. Han började krama och pussa syrran. Jag tror att syrran höll på att bli sjuk för hon såg så lustig ut. Han måste också ha tyckt det för han lade sin hand innanför hennes blus för att känna på hjärtat, precis som en doktor skulle ha gjort. Fast han var inte lika duktig som en doktor, för han verkade ha problem med att hitta hjärtat. Jag tror att han höll på att bli sjuk också för snart hade båda två börjat flämta och var alldeles andfådda.

Hans andra hand måste ha varit kall för han lade den under hennes kjol nu. Syrran blev värre, hon började stöna, sucka, grymta och vrida sig, och hon halkade nästan av soffan. Det var då som febern kom. Det vet jag för syrran sa att hon kände sig riktigt het. Till slut fick jag reda på vad som gjorde de två så sjuka.
En stor ål hade krupit in i hans byxor på något vis, den bara hoppade ur hans byxor och stod där ungefär tjugofem centimeter lång, jag svär. Han tog i alla fall tag i den för att hindra den från att smita. Syrran blev riktigt rädd när hon fick se den. Hennes haka föll ner och hon började ropa på Gud och liknande. Hon sa att det var den största och längsta hon någonsin sett. Jag kunde ha berättat om de som finns i sjön.
Syrran blev plötsligt modig och försökte döda den genom att bita huvudet av den. Därefter tog hon och släppte taget på ålen. Jag slår vad om att den bet henne. Därefter tog hon tag i den med båda händerna och höll i stadigt medan killen tog fram en munkorg ur sin ficka och drog den över ålen. Syrran lade sig tillbaka och särade på bena så att hon kunde få ett saxgrepp om den. Han hjälpte till genom att ligga ovanpå ålen, ålen slog emot av bara farten. Syrran började stöna och vrida sig och hennes kille nästan välte soffan. Jag antar att de ville döda ålen genom att mosa den mellan sig... Efter ett tag så slutade ålen att röra sig. Syrran och hennes kille suckade stort. Hennes kille reste sig och se på fan, de hade dödat ålen. Jag vet att den var död, för den hängde där och en del av innanmätet hängde ut.

Syrran och hennes var trötta efter kampen, men de började hångla igen ändå. Han började krama och kyssa henne igen och titta, ålen var inte död! Den hoppade rakt upp och började bråka igen. Jag antar att ålar är som katter, har två liv eller något sådant. Den här gången försökte syrran döda den genom att sätta sig på den. Efter tjugofem minuters brottning så var ålen äntligen död. Jag vet att den var död den här gången för jag såg syrrans kille skala av skinnet på'n och spola ned den i toan.

När Apolloastronauten Neil Armstrong tog sitt första steg på månen så sade han inte enbart de bevingade orden: "One small step for man, one giant leap for mankind" utan han följde upp orden med flera andra kommentarer, vanlig konversation mellan honom och NASAs kommunikationscentral.
Men när Armstrong återvände till månlandaren och där steg ombord sade han något väldigt enigmatiskt: "Lycka till, herr Gorsky."
Många på NASA tog detta uttalande för ett, i förbigående, uttalande riktat mot någon sovjetisk kosmonaut; men vid närmare kontroll visade det sig att ingen person med det namnet existerade, vare sig i de ryska eller amerikanska rymdprogrammen.

Under åren har det varit många som ställt sig frågande till vad Armstrong menade med uttalandet: "Lycka till herr Gorsky".
Den 5 juli 25 år efter händelsen råkade Neil vara i Tampa Bay, Florida. Efter ett tal gavs det plats för frågor, och en reporter ställde frågan om Armstrong gåtfulla uttalande efter rymdpromenaden. Eftersom herr Gorsky nu hade avlidit fann Armstrong att det inte längre förelåg något hinder att besvara frågan, varpå han slutligen gav sitt svar.

När han var en ung grabb hade han och hans bror spelat boll på den egna bakgården. Hans bror fick in en fullträff och bollen seglade över till grannens hus och landade just utanför deras sovrumsfönster. Grannarna var herr och fru Gorsky.
När Neil böjde sig ned för att plocka upp bollen utanför deras fönster kunde han tydligt höra fru Gorsky upprört skrika till sin man: "Oralsex!? Vill du ha oralsex? Det lär du inte få förrän grannes unge promenerar på månen!"