Det finns två saker i livet att oroa sig över: antingen är du frisk, eller så är du sjuk. Om du är frisk så har du inget att oroa dig över, men om du är sjuk finns det två saker att oroa sig över: antingen blir du frisk eller så dör du.

Om du blir frisk så har du inget att oroa dig över, men om du dör så har du två saker att oroa dig över: antingen kommer du till himmelen eller så kommer du till helvetet.

Om du kommer till himmelen har du inget att oroa dig över, och om du kommer till helvetet kommer du att ha så fullt upp med att hälsa på och snacka med dina vänner och bekanta så du har inte tid att oroa dig över något.

Jag har ont i mitt öra:

2000 F.kr - Här, ät den här roten.

1000 E.kr - Den där roten är en kvarleva från hednatiden! Be den här bönen!

1850 E.kr - Den där bönen är vidskepelse! Drick den här magiska drycken!

1940 E.kr - Den där magiska drycken är ormolja! Svälj det här pillret!

1985 E.kr - Det där pillret är ineffektivt! Ta den här antibiotikan!

2000 E.kr - Den där antibiotikan är artificiell! Här, ät den här roten!

(Aftonpressen / TT)

Experter gick idag officiellt ut med en varning rörande 100 GB-buggen som kan få vår civilisation att gå under.

Som många vet har McDonalds restauranger i USA skyltar som talar om hur många hamburgare kedjan har sålt totalt. Den siffran nådde tidigare den här månaden 99 miljarder hamburgare, eller 99 GB (gigaburgare). Inom några månader eller till och med veckor kommer siffran att nå 100GB.

McDonalds skyltar designades dock för flera år sedan då det var praktiskt taget otänkbart att man skulle kunna sälja 100 miljarder hamburgare. Därför har skyltarna endast två decimaler.

Det betyder att när man har sålt 100 miljarder hamburgare kommer alla skyltarna att slå om till "00 miljarder sålda hamburgare". Detta kommer enligt experter få allmänheten att tro att McDonalds inte sålt en enda hamburgare under 30 år, vilket i sin tur leder till att McDonalds tappar all trovärdighet och en totalt försäljningskollaps uppstår.

Denna försäljningskollaps kommer med stor säkerhet att tvinga det redan skuldsatta företaget i konkurs. Det kommer i sin tur att driva USA:s krassa ekonomi mot bankruttens rand, och till slut även hela den fria världens ekonomier. Det krossar den moderna civilisationen och människorna kommer att tvingas leva på det naturen ger.

"De som verkligen vet, skyltmakarna, är oerhört rädda för 100GB-buggen", säger en av experterna. Han säger vidare: "Jag vet inte vad ni tänker göra, men jag tänker leta fram ett gammalt exemplar av Flora och Fauna och bege mig till närmsta skyddsrum..."

Detta är en exakt kopia av US National Public Radios (NPR) intervju gjord av en kvinnlig reporter som pratar med en amerikansk general, General Reinwald. Generalen lät scouter komma och besöka en av armens baser.

Kvinnlig reporter:
- Så, General Reinwald, vad är det ni kommer att lära scouterna när de kommer för att besöka er bas?
General Reinwald:
- Vi kommer att lära dem att klättra, att paddla kanot, lära dem bågskytte och att skjuta.
Kvinnlig reporter:
- Att skjuta? Är inte det lite oansvarligt?
General Reinwald:
- Det tycker jag inte. De kommer att få ordentliga instruktioner om vapnet.
Kvinnlig reporter:
- Anser du inte att det är väldigt farligt att lära barn sådana farliga aktiviteter?
General Reinwald:
- Nej, det gör jag inte. Vi kommer lära dem riktig vapendisciplin innan de ens rör ett vapen.
Kvinnlig reporter:
- Men ni utrustar dem ju till att bli våldsamma mördare.
General Reinwald:
- Tja, du är ju utrustad för att kunna bli prostituerad. Och det är du väl inte?

Sändningen blev knäpptyst och intervjun avslutades.

Det är första gången för dig. När du lutar dig bakåt och lägger dig ner spänner sig dina muskler. Du låter honom få vänta lite, med en dålig ursäkt, men han vägrar att bli bortvisad när han närmar sig dig. Han frågar om du är nervös, och du skakar modigt på huvudet.

Han är mycket mer erfaren, men det är första gången hans finger hittar rätt. Han kommer längre in och du skakar till; din kropp spänns hårt, men han är försiktig, som han lovade att vara. Han tittar djupt in i dina ögon och säger åt dig att lita på honom, han har gjort detta många gånger förr. Hans snedvridna leende gör att du slappnar av, och du öppnar dig mer, så han får mer plats så han lättare skall komma in.

Du börjar böna och be att han skall göra det fortare och skynda sig riktigt mycket, men han tar långsamt den tid han behöver för att orsaka så lite smärta som möjligt. När han trycker hårdare känner du hur din vävnad ger vika; smärtan bubblar upp inom dig och känns som ett knivhugg, och du känner den kittlande känslan av blodet som sakta börjar rinna.

Han tittar oroligt på dig och frågar dig om det gör för ont. Dina ögon är fyllda med tårar, men du skakar på huvudet och nickar åt honom att fortsätta. Han börjar röra sig ut och in med skicklighet, men du är nu alldeles avtrubbad av smärtan och känner inte längre att han rör sig inom dig. Efter några fruktansvärda minuter känner du att något går sönder inom dig och han drar ut den ur dig. Du ligger nu helt avslappnad, glad att det äntligen är över. Han ser på dig och ler varmt och säger att du har varit hans mest envisa, men också mest lönsamma upplevelse. Du ler och tackar din tandläkare. Det var trots allt första gången du drog ut en tand...

Det här historien handlar om fyra människor. Vi kan kalla dem Alla, Någon, Vemsomhelst och Ingen.

Ett viktigt arbete måste utföras, och Alla var övertygad om att Någon skulle göra det.

Vemsomhelst kunde ha gjort det, men Ingen gjorde det, för det var Allas arbete.

Alla tyckte att Vemsomhelst kunde göra det, men Ingen ansåg att Alla skulle göra det.

Det hela slutade med att Alla skyllde på Någon när Ingen gjorde vad Vemsomhelst skulle kunna ha gjort.

Mannen som enbart kunde få sin näring genom ändtarmen hade legat ganska länge på sjukhuset. Sjukdomen hade gjort att han varken kunde äta vanligt eller få näring intravenöst.
Mest sugen var han dock på isté, som var något han inte hade fått känna smaken av på flera år. När sköterskorna fick en försynt förfrågan efter isté gick de till läkaren och frågade om det inte gick att göra något åt mannens problem. -Nja, sa läkaren, just nu kan vi bara vänta och se. Vi väntar en månad och ser om han blir bättre.

När en månad hade gått och patientens tillstånd inte hade förbättrats så beslöt läkaren att de skulle göra något drastiskt. Efter överläggningar med patienten beordrade läkaren sköterskorna att göra operationssalen klar för behandling samt göra isté som de skulle hällda över i en termos. Själv gick han till sjukhusets förråd och hämtade slang och tratt. Patienten rullades in i salen, flyttades över till operationsbordet och hjälptes till magläge. Tratten kopplades på slangen som i sin tur fördes upp i bakpartiet. En av sköterskorna skruvade av korken på termosen och överlämnade den till läkaren.
Istéet hälldes i tratten och rann sakta men säkert utmed slangen och nådde slutligen patientens ändalykt. Patienten spärrade upp ögonen och flämtade till. Ett plågat uttryck spreds i mannens ansikte och han bad klagande sköterskorna att sluta hälla. Sköterskorna frågade förskräckt:
- Vad är det för fel? Är det för kallt?
- NEJ, FÖR SÖTT..

Han: Hej!!
Hon: Hejsan!
Han: Roligt att du kunde komma.Jag har förberett allt.
Hon: Jaha, ja jag har ju aldrig gjort det här förut.
Han: Inga problem. Det kommer att gå bra.
Hon: Hmm, det känns lite spännande.
Han: Du, jag har köpt en sån här (håller upp). Du kan väl ta på dej den.
Hon: NÄÄ, du skojar?!
Han: Jag skojar inte.
Hon: Den är ju löjlig. Man kan väl inte ha en sån där på sig.
Han: Ta på den nu. För min skull!
Hon: --------- Ja, jag gör väl det då.
Han: Så. Det blev ju fint.
Hon: ----
Han: Ja, då börjar vi då. Vi sätter oss.
Hon: Hur gör man?
Han: Du tar den i handen.
Hon: NÄÄ, va äckligt!!!
Han: Nejdå. Ta om huvudet med ena handen.
Hon: Ja, å sedan då?
Han: Jo, sen tar du och drar med den andra.
Hon: Såhär!
Han: Ja just så. Det gick ju fint.
Hon: Och nu då?
Han: Nu suger du.
Hon: Nääähää, du skojar!!??
Han: Nej, jag skojar inte. Sug nu.
Hon: Va, äckligt. Skall man verkligen göra så här??
Han: Ja.
Hon: Är du säker?
Han: Jadå, jag har gjort det här förut. Lita på mig. Sug nu.
Hon: (suger) Hmmmmmmmm.
Han: Nå, vad tycker du?
Hon: Smakade salt.
Han: Ja, det var väl gott??
Hon: Inte alls så dumt. Hur gör man nu då?
Han: Nu särar du på benen.
Hon: Va, vad sa du??!!
Han: Du särar på benen.
Hon: Såhär, menar du?
Han: Ja, fast du får sära på benen mera annars kommer man inte åt. Jag skall visa.
Hon: Jaha, jag förstår.
Han: Just så. Och så tar du den här i handen igen.
Hon: Hmmm.
Han: Sedan när du pillat fram den här så stoppar du den i munnen.
Hon: Jaa.
Han: Aaah, där gick det.
Hon: Vad gör man med det här gula? Skall man äta det.
Han: Ja, kan man göra om man vill.
Hon: Jaha. Hmmmm. GOTT!!
Han: Hmm, det är inte dumt.
Hon: ---
Han: Se på mig nu. Jag försöker pilla fram den här lilla skära med fingrarna.
Hon: Hmmm!
Han: Det kan vara lite svårt ibland och då får man använda munnen.
Hon: Hmmmmmmmm!!
Han: Man kan suga lite också, då kan det ibland gå lättare.
Hon: (suck) Hmmmmmmmmmmmm!!!
Han: Nu gick det!!
Hon: Jaaa.
Han: Tyckte du det var gott?
Hon: Ja, det var faktiskt inte så dumt.
Han: Vill du ha mera?
Hon: Ja, gärna. Men du, måste det vara så här omständigt??
Han: Jo, men det går till så här när man äter kräftor.