Fröken Moberg hade åkt buss mellan Värnamo och Jönköping många gånger och visste att det låg en sulfitfabrik efter vägen. Därför hade hon tagit med sig en flaska parfym för att hålla under näsan när bussen åkte förbi.
Det visste inte herrn som satt bredvid henne. När de närmade sig fabriken skruvade fröken Moberg av korken på flaskan och höll den under näsan.
Stanken från fabriken blev värre och värre. Till slut stod mannen bredvid inte ut längre.
- Men för guds skull, sätt på korken, människa!

Den nye radhusägaren Blom tänkte tapetsera om i hallen och frågade därför sin granne hur många rullar han trodde att det skulle behövas.
- Jag köpte tio rullar när jag tapetserade om, sa grannen.
Efter ett par dagar kom Blom och klagade och sa att det hade blivit sju rullar över.
-Det fick jag också, kommenterade grannen.

En dag när Nilsson skulle åka hem från jobbet fick han se att någon hade kört på hans bil. Hela framflygeln var intryckt. Men så fick han se att det satt en lapp på framrutan. Skönt att det finns ärliga människor, som ger sig till känna i alla fall, tänkte Nilsson och gick fram och läste på lappen:
"Flera personer såg när jag körde på er bil och de tror nu att jag skriver mitt namn och min adress på den här lappen... men det gör jag inte."

I dag ser du ut som ett russin i ansiktet. Vad har hänt?
Jag är bekymrad. Fiskarkompisen har inte varit sig lik sen han blev sjukskriven.
- Berätta!
- Jo i går var vi ute på isen och pimplade för omväxlings skull. Då fick vi en lake, som vägrade att dö. Hur vi än bankade och slog låg han där på isen och flinade åt oss.
- Jaha, men vad har det med fiskarkompisens mentala hälsa att göra?
- Jo, när jag vände ryggen till, såg jag hur han stoppade ner fisken i pimpelhålet och mumlade:
- Jag ska dränka den djäveln. Jag ska dränka den djäveln... Och på den vägen är det.

Telefonen ringer:
- Får jag tala med Lars.
- Här finns ingen Lars.
- Då borde ni skaffa er en då.
- Det var ju det vi höll på med när ni avbröt oss...

Vackra Rosita steg på bussen i värsta trängseln. Samtidigt som hon försökte klämma sig fram reste sig en herre upp.
Hon tryckte honom vänligt på axeln och sa att hon föredrog att stå. Mannen upprepade manövern och den blonda lade än en gång sin välformade hand påhans axel och tryckte ned honom.
- Låt bli det där, fräste mannen ilsket. Jag skulle gått av för två hållplatsen sen!

- Vi ska flytta, så vi kommer att bo i en mycket trevligare omgivning, sa fru Karlsson sötsurt till grannfrun.
- Det kommer vi också att göra, sa grannfrun.
- Jaså? Vart ska ni flytta då?
- Vi ska inte flytta, vi ska bo kvar.