Det är lektion i spanska och jag håller på att lära ut vad olika kläder heter på spanska. För ändamålet har jag ritat en figur på en over-head och den sätter jag på kläder, genom att rita med over-headpenna. Detta görs omväxlande på spanska och svenska. Ungefär så här lät det:
- Nu sätter jag på henne skor. (Eleverna ska då göra det också och tala om vad det heter på spanska).
- Nu sätter jag på henne...... Här gjorde jag en liten paus av någon anledning, och då kom det från en kvinnlig elev:
- Nämen vet du vad magistern!!

Magistern är disträ som vanligt och får en fråga av en elev. Han uppfattar det som om eleven vill ha hjälp och säger: "Vänta ett tag så ska jag komma och hjälpa dig", och kan inte förstå varför det blir ett sånt hallå i klassen. Det förstår han när det visar sig att eleven har frågat om han fick gå på toaletten.

Man diskuterar EU och läraren berättar att han nyss läst Herman Lindquists Europa är vi allihopa. Där berättas det att alla har sina grannländer som de driver med. Så t ex är Belgien för fransmännen ungefär vad Norge är för svenskarna ( och tvärtom). Sen berättar Herman en "belgarhistoria" och den återberättar Peter för sina elever.
Två fransktalande träffas på ett kafé någonstans i Frankrike. Den ene säger muntert:
- Du, ska du höra en asbra belgarhistoria?
- Nej tack, jag är faktiskt belgare själv!!
- Ja men, jag kan ta den två gånger.......
Det utbryter lite munterhet bland de flesta eleverna, men en gosse räcker upp handen och frågar vädjande:
- Du Peter, kan du inte ta om den där historian, jag förstod inte riktigt...
Då utbryter lite jubel!

Det är prov i spanska. Pennorna raspar, läraren halvsover. Då säger en elev:
- Du magistern, vad du ser glad ut!
- Gör jag? säger magistern oförstående.
- Ja, vad heter det på spanska förresten, jag är glad?
- Estoy alegre, säger magistern utan att tänka.
- Tack säger eleven glatt och skriver ner det rätta svaret på frågan vad glad heter på spanska!

Magistern (jag): "År 1945 kommer man ihåg av tre anledningar, då slutade Andra världskriget, då sprängde man den första atombomben och då...föddes jag!"
En elevs kommentar: "Ja, en olycka komer sällan ensam"....

Den äldre damen till gråtande pojke:
"Hur gick det min lille vän?"
"Jag slog mig på ändan."
"Det heter inte ända, det heter bak."
"Vart bor du då?"
"På andra baken av stan."