Domaren till den anklagade:
- Ni är åtalad för inbrott. Vill ni berätta hur det gick till?
- Nej, det vill jag inte. Jag ser så många kolleger här i rättssalen och måste av konkurrensskäl behålla mina affärshemligheter för mig själv.

Fängelseprästen talar med en av de intagna fångarna.
- Hur långt straff har du?
- Tolv år.
- Det var ett långt straff. Hur mycket har du tjänat av?
- Två dagar.
- Se där. Tiden går, tiden går.

Häromdagen när jag körde hem så körde jag av gammal vana lite för fort. Och, ganska snart, hade jag en polisbil bakom mig med blåljusen på.
-Äh, vad fanken, tänkte jag. Honom kan jag köra ifrån.
Jag gasade på, och det blev 130, 150 och till slut var vi uppe i 170. Vid 200-strecket var polisen fortfarande efter mig, och jag körde ut på vägrenen och stannade.
Det var ingen idé.
Polismannen kliver ut ur bilen, går fram till min nedvevade ruta och säger:
-Jag har haft en jäkligt dålig dag. Det enda jag vill är att åka hem. Ge mig en ursäkt och du får åka hem. Det måste vara en jäkligt bra ursäkt, för du körde i 200.
Jag funderade ett tag.
-För ett tag sedan övergav min flickvän mig för en polis. När jag såg din bil i backspegeln trodde jag att det var han som försökte köra ikapp mig och ge henne tillbaks.

Svante kom in på polisstationen och sa:
- Min fru är försvunnen sedan tre veckor.
- Hur är hennes signalement?
- Omkring 1.60 lång, 59 år, väger 108 kilo, röd peruk, löständer, hjulbent, skelar på vänster öga och har rynkor i ansiktet.
- Ni har tur, sa vakthavande polisman. Någon som motsvarar den beskrivningen har vi inte tagit hand om!

Han kom ut från domstolen och träffade kompisen.
- Vad har du gjort där inne? undrade polaren.
- Jo, det var ett skilsmässofall, sa han, mitt eget. Det var lite komplicerat för det var en kostnadsfråga inblandad.
- Jaså du, sa kamraten. Hur gick det då?
- Jo, jag fick vårdnaden om hembiträdet.

Det hände i Ångermanland, där bröderna Dahlgren var instämda till tinget för att ha stulit två järnspett från ett vägbygge. Båda nekade till stölden. De berättade att de funnit dem ner vid sjöstranden.
- Och hur kom de dit? undrade åklagaren.
- Tja ... di ha fäll flöte i lann, sa en av bröderna.

- Hur länge skall du sitta inne? frågade fången sin nya cellkamrat.
- 75 år, blev svaret.
- Då får du ta sängen närmast dörren, du skall ju ut först!

Dagen för avrättningen kom fängelsedirektören, en präst och två vakter till den dödsdömdes cell.
- Har ni någon sista önskan, undrade direktören.
- Ja, sa fången. Jag skulle vilja sjunga en sång!
- Gör det då!
Varpå fången började sjunga: "Det står hundra miljader flaskor öl uppå hyllan ..."