Det var en mycket rik man som låg på sitt yttersta, han visste att hans utmätta tid närmare sitt slut. Hans tankar irrade oroligt runt alla ägodelar som han skulle bli tvungen att lämna här på jorden. Det fanns ingen som var värdig att ta över hans förmögenhet. I sin vånda ville han förhandla med Gud.
- Gud, du vet att jag har levt ensam och ägt hela mitt liv åt att skaffa mig ekonomisk trygghet. Du vet ju hur fattig min familj var, hur många gånger jag fick lägga mig hungrig.
- Ja jag vet, jag har följt dig hela ditt liv, men ingen kan ta något med sig från jorden till himlen.
- Men Gud, du kan väl göra ett undantag, låt mig få ta en enda kappsäck med mig. Det är väl inte hela världen för dig, men för mig skulle det betyda mycket.
- OK, en kappsäck, du är undantaget som bekräftar regeln, kan vi säga.
- Tack gud.
Mannen sålde allt han hade och köpte guldtackor och packade tackorna i kappsäcken. Väl framme hos Sankte Per, knackade han på porten och ville komma in.
Sankte Per:
- Du måste lämna kappsäcken här utanför, ingen får ta med sig in något från jorden.
Mannen:
- Men, Gud lovade mig att jag fick ta en kappsäck med mig.
Sankte Per frågade Gud om det var riktigt och fick ett jakande svar.
Sankte Per:
- Ja, det är tydligen OK, men du får allt ta och öppna kappsäcken och visa vad du har i den.
Hans nyfikenhet hade väckts. Mannen öppnade kappsäcken och visade stolt alla guldtackorna.
Sankte Per besviket:
- Var det bara gatstenar ?

Bonden hade köpt en häst i prästgården. Det var en bra häst, men prästen hade satt sin prägel på den. Den löd till exempel inte på det sedvanliga hoppla och pro--- man skulle säga "Gud ske lov" när den skulle gå och "amen" när den skulle stanna.
Det gick fint, ända tills bonden en dag kom körande ute vid hamnen. Hästen hade kurs ut mot kajkanten och gjorde inte en min till att stanna. Bonden tappade besinningen och glömde vad han skulle säga. Han ryckte i tömmarna, som en galning och ropade ptroo och halt och stopp för satan, men hästen fortsatte mot undergången.
I sista sekunden kom bonden på det magiska ordet och vrålade:
- AMEN...
Hästen stoppade alldeles vid kajkanten. Bonden lutade sig tillbaka i kuskbocken och torkade svetten ur pannan i det han utbrast:
- GUD SKE LOV!!!!!

Den nye prästen var ute i socknen för att bekanta sig med församlingsborna.
På en gård var endast pigan hemma. Prästen hälsade och sade:
- Är lilla fröken lika vit i själen som i skinnet så ses vi i himlen när tiden är inne.
Pigan var inte sen att svara:
- Är pastorn lika styv i byxorna som i kragen så kan vi ses i källaren om en kvart.

Lille Roland var på väg hem längs med grusvägen när han plötsligt blev så väldigt nödig, så han satte sig vid vägkanten med nerdragna byxor. Just som han hade blivit klar så såg han prästen komma cyklande en bit bort.
Roland tyckte det var mycket genant och han visste inte riktigt vad han skulle göra, så han satte sig på huk och kupade händerna över högen. Prästen stannade och frågade vad han höll på med.
- Jo, jag har fångat världens snabbaste djur här, sa Roland.
- Nämen, det måste jag få se hur det ser ut, svarade prästen.
- Nä, det går inte. Det är så snabbt så om jag tar bort händerna så försvinner det direkt.
Men prästen envisades så till sist fick Roland ge med sig.
- Lägg händerna över mina så kan du ta djuret innan det försvinner, sade han.
Prästen satte sig bredvid Roland och lade sina händer över hans. Roland ryckte bort händerna och prästen tryckte ner sina.
- Herre, vad det var snabbt, sade prästen, det hann till och med skita innan det stack.

Den stora kinesiska tänkaren Konfucius satt ute i hagen och tänkte. Så började han att fundera över vad naveln var till för? Han började att plocka på den, och det visade sig att den gick att skruva ut. Den var till och med vänstergängad. Detta var en stor upptäckt och han tillkallade genast alla sina vänner. Han berättade för dem om sin upptäckt. De trodde inte på honom, och Konfucius måste skruva loss naveln för att visa dem. Då var det en av lärjungarna som frågade om han kunde resa sig så han fick se bättre. Konfucius reste sig med naveln i handen - och då ramlade röven av.

Elsemarie som var religiös hade varit tillsammans med sin första kille. Hon tyckte att hon var tvungen att gå till sin lokala präst för att tala om det.
- Min pojkvän följde med mig hem igår kväll, började hon. Var det synd?
- Nej inte var det det, sa prästen lugnande.
- Vi la oss på min säng och kramades och pussades. Var det synd?
- Nej, inte heller det är synd! fortsatte prästen.
- Sen klädde vi av oss nakna och kröp ner i sängen. Är det synd?
- Nej, nej, sa prästen. Men vad gjorde ni sen?
- Sen kom min mamma in i rummet! sa Elsemarie.
- Det var synd! utbrast prästen.

En del människor kommer till kyrkan bara tre gånger i sitt liv:
När de döps, när de gifter sig och när de dör.
Men det är egentligen inte så konstigt. För varenda gång så kastar man något på dem. Först vatten, sedan ris och till slut jord.

Det var en lespande nunna som hette Kerstin, var på väg till klostret första dagen. Så träffade hon prästen på vägen då sa han:
- Hej min vän vad heter du då?
- Erstin.
- Men k:åt då?
- Ja lite grann.