En nunna får lift med en långtradare. Nunnan var en vacker och tilltalande kvinna. Efter ett tag lägger chauffören handen på nunnans knä varvid hon ryster till och utbrister Lukas XX. Chauffören tar bort handen men efter ytterligare en stund lägger han ånyo handen på nunnans knä. Samma reaktion igen. Samma upprepas några gånger innan nunnan nått sin destination. Hon kliver av och tackar för skjutsen. På hotellrummet slår chauffören upp bibeln och läser det bibelstycke som nunnan refererat till.
Där står: HERRE DU ÄR PÅ RÄTT VÄG.

På jobbet diskuterade man religion på kafferasten. En av kontorsflickorna var med i Frälsningsarmen och Gustav som ville göra sig lustig frågade henne:
- Hördu Inger, du kan väl svara på hur jag ska få på mig kavajen över vingarna när jag en gång kommer till himmelen.
- Tja för din del tror jag inte det blir något besvär. Du kommer nog snarast att få bekymmer över hur du ska få byxorna över svansen!

Det var en gång en rabbi, en ortodox präst och en katolsk präst som satt och pratade med varandra. Till slut frågade den katolska prästen hur de andra två gjorde med kollekten.
- Jo, svarade rabbin. Jag gör så att jag ritar upp en stor cirkel på golvet. Sedan kastar jag upp alla pengarna och det som hamnar i cirkeln, det tillhör Gud, det andra får jag själv behålla...
- Aha... sade den katolska prästen... Jag brukar göra så här: Jag ritar upp en liten, liten cirkel och sedan kastar jag upp alla pengarna. Det som hamnar i cirkeln, det tillhör Gud, det andra får jag själv.
Den ortodoxa prästen satt hela tiden tyst utan att kommentera vad de båda andra hade sagt. Till slut frågade rabbin honom hur han brukar göra. Den ortodoxa prästen tittade på honom och sade:
- Det är enkelt. Jag tar alla pengarna i händerna, sedan kastar jag upp dem i luften och säger till Gud: Det Du vill ha får Du ta, resten behåller jag...

Vid ett hörnbord på nattklubben, satt ett ungt par och diskuterade litteratur.
- Det är en engelsman som har skrivit den, sa han eftersinnande, men jag kan inte för mitt liv komma på vad han heter.
– Hur var historien, frågade hon.
– Jo det var en skald, som satt på ett kafé, och beklagade sig för att hans poesi inte fick någon uppskattning. Han sa att han gärna skulle sälja sin själ till djävulen, för att få komma tillbaka till jorden om hundra år och tillbringa några timmar på ett bibliotek, så han kunde få se hur eftervärlden bedömde honom. När han hade talat till punkt så reste sig en man från ett bord i andra änden av lokalen och kom fram till skaldens bord. Han hade suttit så långt bort att han omöjligen kunde ha hört vad skalden sa.
–Förlåt att jag tränger mig på, sa främlingen. Men det råkar vara så att jag är djävulen. Den där saken skulle nog kunna ordnas.

- Kan du verkligen omöjligt komma ihåg vad det är för författare, sa flickan.
- Nej, jag grubblar mig fördärvad på det. Jag skulle faktiskt nästan vara villig att sälja min själ till djävulen, för att få veta det. När han hade talat färdigt, så reste sig en mager, uniformklädd man, med dyster uppsyn vid ett bord långt bort. Så långt bort, att han omöjligen kunde ha hört vad som sades. Och kom fram till de bägge ungdomarnas bord.
–Förlåt att jag tränger mig på. Historien som ni talar om är ”Enoch Soames av Max Beerbohm.”
- Javisst, utropade den unge mannen förtjust. Så stelnade han plötsligt till, och satt där med vitt uppspärrade ögon.
–Det är alldeles i sin ordning, sa den uniformsklädde hastigt. Jag är vid engelska underrättelseväsendet, och har nyss gått igenom en sex månaders kurs i läppläsning.

Jesus var ganska ofta ute och vandrade i himlen. En dag fick han se en man som satt i ett hörn och grät. Han tänkte inte mer på det, men dagen efter satt samme man kvar, och han grät fortfarande. Jesus gick då fram till honom och sa:
- Gamle man, detta är himlen. Du kommer att få allt du önskar dig. Varför gråter du då?
- Jo, sa den gamle mannen, i mitt jordeliv var jag snickare och jag miste tidigt min enfödde son och jag skulle så gärna vilje träffa honom, men jag kan inte finna honom...
- Far! utropade Jesus.
Den gamle mannen reste sig och snyftade:
- Pinocchio!

En dam fick en biskop till bordskavaljer. Hon ville verka beläst och frågade:
- Har biskopen läst Käre John?
- Nej, det har jag faktiskt inte, sa biskopen.
- Inte, det var ju snart tjugo år sedan den kom ut.
- Har damen läst Lukas evangelium?
- Nej, det har jag inte.
- Jaså, det var märkvärdigt. Det skrevs ju för närmre två tusen år sen.

Det var gubbens tur att handla. När han kom till butiken pågick en rimtävling. Gubben övertalades att hitta på ett rim och drog till med:
- Det bästa under solen har flickan under kjolen.
Det var så bra att gubben vann ett kilo kaffe. När han kom hem upptäckte gumman kaffet och undrade varför det var med. Gubben förklarade, men goda råd var dyra eftersom gumman var kyrklig av sig. Det rim han sa att han vunnit med påstod han löd så här:
- Det bästa under skyn är kyrkan ner i byn.
Det var bra tyckte gumman.
När hon nästa dag kom till handelsboden sa handlaren till henne att det var en påhittig gubbe hon hade.
- Ja, sa gumman. Och ändå har han bara varit där tre gånger. Den första gången var när vi komfirmerades. Den andra gången var när vi gifte oss. Och den tredje var i söndags, och då var jag tvungen att väcka honom för att få honom därifrån.

Den gamle rike greven låg på sitt yttersta och får besök av pastorn:
- Nå käre greven, säger pastorn. Nu när det inte finns några arvingar ska greven väl göra Gud till viljes och skriva testamente till förmån för församlingen.
- Nej, svarar greven.
- Men tror greven inte på Gud däruppe?
- Jodå, jag tror på Gud, men jag litar inte på markpersonalen.