Två norrmän sitter och tittar på foton.- Det här är min farfar i elvaårsåldern.- Inte visste jag att man kunde bli farfar redan vid elva år.

- Det blev strömavbrott när jag var ute och dansade här om kvällen.- Då blev det väl panik?- Ja, när strömmen kom tillbaka.

Den gamla ungmön:- Jag tar livet som det kommer - men det kommer ju aldrig?

Chefen:— Vet fröken Andersson inte när vi börjar här på morgnarna? — Nej, hur skall jag kunna veta det? Alla har ju redan börjat då jag kom­mer.

- Herrn, ge mej 100 kronor så räddar ni livet på en rejäl och skötsam man.- Ni ser då varken rejäl eller skötsam ut.- Nä, det är er jag talar om.

- Jag var hos en kvinnlig naturdoktor, för att bota min impotens.- Lyckades hon bota dig? Hur gjorde hon det?- Ja, med handpåläggning.

Dykaren gick omkring i godan ro nere på havets botten. Plötsligt fick han ett meddelande uppifrån båten:- Kom genast upp. Vi sjunker.

Pelle och jag förälskade oss i varandra när vi var 15 år och sedan dess var vi oskiljaktiga. Våra kompisar brukade säga att vi var det perfekta paret. Och det var vi faktiskt. Man kan säga att vi var som tvillingsjälar, vi tänkte likadant och ofta när jag tänkte säga något, så öppnade Pelle precis munnen och sa det jag hade på tungan. Eller tvärtom.Vi började på samma program i gymnasiet och det funkade också bra. Det kändes fint att vi delade allt – både vardag och helg. Vi var tryggheten i varandras liv, och det kändes skönt att ha en stadig kille som Pelle, när man tittade på kompisars och deras struliga kärleksaffärer. Jag och Pelle pratade ofta om hur fel det var att vara otrogen och vi vara båda bergsäkra på att vi aldrig skulle kunna vara det…Jag har alltid älskad att dansa, men Pelle är inte lika pigg på det. Så när jag och några av de andra tjejerna och killarna i vårt gäng bestämde oss för att gå på en salsakurs, följde inte Pelle med. Men han tyckte att det vara helt okej att jag började på kursen. Han var ju inte den svartsjuka typen.Jag har alltid gillat Mattias, Pelles kompis, men det har förstås bara varit vänskapliga vibbar mellan oss. Men jag var jätte glad att han hände med på kursen, för den grabben kan verkligen dansa.Det var himla kul att dansa salsa och trots att vi ofta bytte danspartners under lektionerna, så blev det ofta så att jag och Mattias dansade med varandra. Med honom var det så lätt att dansa, jag kände det som om jag vävde fram. Jag kom underfund med att han var en trevlig att prata med också. Efter kursen hade vi nämligen sällskap hem, vi bodde ganska nära varandra, medan de andra bodde åt andra håll. Så på så sätt kom jag och Mattias närmare varandra, och jag lärde känna honom på ett nytt sätt.Till en början ville jag inte erkänna det ens för mig själv, men till slut var jag tvungen att inse att det var väldigt skönt att dansa med Mattias. Alldeles för skönt – vid tanke på att han var min killes kompis… Jag sa förstår ingenting till honom och jag försökte på alla sätt att förtränga mina känslor. De var förbjudna och jag älskade ju Pelle. Problemet var att jag och Pelles relation inte var speciellt fysisk. Vi gullade med varandra, pussades och kramades. Men vårt sexliv var inte speciellt upphetsande. Å andra sidan hade vi prata om det – och båda var överens om att sex inte var allt här i livet. Och så kan det ju vara – ända tills man blir så där vansinnigt attraherad och tokförälskad i en annan kille…Jag skämdes över mina känslor, men jag var tänd på Mattias, det vara bara så. Men jag trodde ju inte att Mattias var tänd tillbaka, så det spelade ju egentligen ingen roll vad jag kände. Jag sa till mig själva att detta bara var en tillfällig grej från min sida och att mina känslor snart skulle försvinna.Men det gjorde de inte, de intensifierades mer och mer och allt fick sin klimax på en stor fest i skolan. Festkommittén hade dukat långbord på bottenvåningen och vi dansade en trappa upp. När Mattias bjöd upp mig efter maten, satt Pelle kvar vid bordet och snackade med några andra kompisar.Jag och Mattias dansade flera danser och när de spelade en tryckare, kände jag att det inte bara var jag som bara på förbjudna känslor… Jag tror att vi dansade minst tio danser i sträck och när vi gick nerför trappan till undervåningen var vi båda väldigt förvirrade och skamsna. Och Pelle undrade lite irriterat vad vi gjort så länge.Jag vågade knappt titta på Mattias, samtidigt som både mitt hjärta och min kropp värkte efter honom. Herregud! Vad var det som höll på att hända?Nästa dag ringde jag Mattias och sa att jag måste prata med honom. Det fösta han gjorde när vi träffades på fiket, där vi stämt möte, var att be om ursäkt. Han menade att det var oförlåtligt att stöta på en kompis flickvän. Och han lovade att det aldrig skulle upprepas.– Du ska inte be om ursäkt, sa jag. Jag ville det också.Det var både härligt och hemskt att sitta där mitt emot Mattias. Det var fantastiskt att få bekräftat att mina känslor vara besvarade, men samtidigt var det jobbigt att veta att jag på sätt och vis var otrogen mot Pelle. Vi kom överens om att vi skulle ligga lågt, trots att vi båda var upp över våra öron förälskade. Ingen av oss ville ju såra Pelle.Men trots våra vina förutsatser kunde vi inte hålla oss ifrån varandra. Vi kysstes lite förstulet när vi träffades i skolan och ingen såg oss. Vi talade i timmar med varandra i telefonen, när jag inte träffade Pelle. Jag fick omkring som i ett lyckorus av förälskelse, samtidigt som jag hade fruktansvärt dåligt samvete och grubblade över vad jag skulle göra med Pelle. På något sätt så älskade jag fortfarande Pelle – men jag var kär i Mattias. Det gick en månad och våra känslor för varandra mattades inte av. En kväll när jag och Pelle satt i soffan hemma hos honom och tittade på video, så kände jag att han ville säga något. Jag vände mig mot honom och han tog min hand.– Miranda, började han. Det här inte lätt att prata om … Men när han fortsatte at prata blev jag överraskad. Mattias sa att han älskade mig över allt på jorden – som en kompis. Men han kände sig inte kär i mig längre. Jag bara stirrade på honom – han kände det precis som jag!Och när han fortsatte att berätta att han och Louice, en tjej som går på en annan skola, hade förälskat sig i varandra, kunde jag inte hålla tillbaka ett fnitter.Mattias tittade oroligt på mig. Han trodde väl att jag blivit galen, men jag tryckte hans hand och berättade om vad jag hade på hjärtat, förstod han mig. Jag var troligt lättad över Pelles bekännelse, samtidigt var det väldigt sorligt alltihopa. Här satt jag och Pelle, som varit det perfekta paret som aldrig skulle vara varandra otrogna och erkänna för varandra att vi hade träffat var sin ny partner. Det slutade med att vi höll om varandra och grät. Vi lovade att förbli vänner. Och Pelle sa att ingenting skulle förändras mellan honom och Mattias.Mattias drog förstår också en suck av lättnad när jag ringde och berättade om vårt samtal. Och det var underbart att äntligen få visa min kärlek till honom öppet.Jag och Pelle är fortfarande vänner, även om det kanske inte var så lätt att klippa banden som vi fösta hade trott. Vänskapen mellan Pelle och Mattias gnisslade också märkbart ett tag, tills de hittade tillbaka igen.Ibland undrar jag över hur det skulle ha gått om Pelle inte tagit mod till sig att talat öppet den där kvällen. Hade jag vågat ta tag i saken? Eller hade jag och Pelle fortfarande varit ihop, samtidigt som vi drömt om andraJag tror och hoppas att jag vågat vara ärlig till slut. Och jag vill råda dig som läser det här att föst och främst vara ärlig mot dig själv, även om du risker att såra andra. När kärleken knackar på dörren, ska du öppna.