Kalle var ute och lärde sig åka skateboard. Det tog inte lång stund förrän han ramlade och slog sig:

-Aj som fan, sa han.

Precis då kom där en nunna förbi och hon sa:

-Lilla vän, svär inte för Gud finns överallt.

-Överallt? I stan? Hemma? I mammas garderob? I våra kläder?

Nunnan sa att Gud finns överallt, så man får inte svära.

Kalle åkte runt i stan, men hittade ingen Gud. Han sprang hem med skateboarden under armen. Han letade överallt hemma, men ingen Gud. Han öppnade alla garderober, men ingen Gud där heller. Precis då kom mamma ut från toaletten efter en dusch, i bara underkläder. Kalle var snabb och stoppade då ner handen i mammas trosor. Mamma blev bestört och skrek:

-Men KALLE, VAD gör du?

Kalle svarade:

-Håll käften kärring, jag har han i skägget!

Kristendomsfröken till klassen: - Vi härstammar alla från Adam och Eva. Pelle som sitter längst bak i klassrummet opponerar sig: - Men fröken, min pappa säger att vi härstammar från aporna. - Vi talar inte om din familj nu.

Det var den mycket gamla fröken Agda som ligger på sitt yttersta. Pastorn blir kallad till hennes dödsbädd och han läser för henne ur bibeln.

Avslutningsvis frågar han gamla fröken Agda om hon har någon sista önskan.

- Jo, säger gumman, det är så att jag aldrig haft en karl i mitt liv och nu undrar jag om inte pastorn kunde skaffa mig någon, så en får känna på hur det smakar. Han ska inte behöva göra det gratis, jag betalar gärna femtio kronor till den karl som vill hjälpa mig.

Pastorn tänker på sin dräng som jämt är utan pengar och lovar att hjälpa gumman med att skaffa en karl. Han går till drängen och berättar om gummans sista vilja och att drängen får femtio kronor av gumman om han sköter sig. Drängen ger sig i väg till gumman.

Efter några timmar börjar prästen att sakna drängen. Han väntar och väntar, men ingen dräng. Slutligen beger han sig iväg till gumman igen. Inkommen i stugan ser han sig om. Ingen gumma syns till, drängen sitter ensam på en stol.

- Var har du gjort av gumman? säger prästen.

- Hon har sprungit till banken efter mer pengar, svarar drängen.

En riktig topplärka stiger på en fullsatt buss. Genast erbjuder en äldre herre henne plats i sitt knä. Tillägger att han är en gammal man och att hon inte skall behöva känna sig generad. Efter en stunds skakande på bussen, säger den gamle mannen, något generad. - Det är nog bäst fröken reser sig. Jag är visst inte så gammal som jag trodde.

En blondin går till socialen för att få ekonomisk hjälp till alla sina tio barn.
- Har du tio barn! Vad heter dom? frågar socialsekreteraren imponerat.

- Dom heter Bo, Bo, Bo, Bo, Bo, Bo, Bo, Bo, Bo och Bo, svarar blondinen och ler stolt.

Mannen tittar tvivlande på henne.
- Är det sant? Hur gör du då för att ropa in dom från lekplatsen?

- Det är enkelt - jag ropar bara Bo och då kommer dom rusande allihop.

Men tjänstemannen är inte övertygad.
- Om du vill att dom ska komma in och äta då?

- Jag ropar Bo, middagen är klar, och så kommer dom!

- Men vänta lite. Om du bara vill att en av dom ska komma in. Hur gör du då? frågar socialsekreteraren med rynkade ögonbryn.

- Det blir lite jobbigare. Då måste jag använda deras efternamn också, nickar blondinen.

Det var i den lilla byn långt norrut, där man hade som lördagsnöje att träffas och berätta roliga historier för varandra.
Efter en tid så fann man att det var svårt att hitta på nya historier, så man drog repriser. Efter ytterligare en tid, så kunde alla historierna, så man satte nummer på dem.

Fem! sa någon. -spridda skratt.
Åtta! Någon mungipa sprack.
Trettiosex! Dödstyst.
Sextioåtta! Jaaa! Den var bra!
Fyrtiofyra! Buuu dåålig!
Sjutton! Vissa leenden.
Femtio! Någon fnissar.
Nittisex! Skååål!

En vecka senare kommer en stockholmare på besök, och får vara med under historieberättar aftonen. Han undrar naturligtvis varför man ropar en massa nummer, varefter folk endera drar på smilbanden, eller buar.
-Du stockholmarn! Säg ett nummer!
Nittisju!
Hela församlingen viker sig av skratt, slår sig på knäna och jublar.
-Du förstår, vi har nittisex historier, och nr nittisju har vi aldrig hört förut!

En dag kommer Marcus hem från ostfabriken. Han berättar ångestfyllt för sin fru att han på senaste tiden känt en sjuklig lust att stoppa in sin snopp i ostklyvaren. Hans fru blir givetvis chockad och föreslår att Marcus borde uppsöka en sexterapeut för att prata om sina problem. Marcus säger att han kommer skämmas för mycket om han går till en sexterapeut och bestämmer sig för att ta tag i problemet på egen hand. Ett par veckor senare kommer han hem likblek i ansiktet.
- Vad är det för fel?, frågar hans fru.
- Minns du att jag berättade om min lust att stoppa in min snopp i ostklyvaren?
- Nä, Marcus, det har du väl ändå inte gjort? svarar frun förskräckt.
- Jo, det har jag.
- Men herregud Marcus! Vad hände?
- Både hon och jag fick sparken..