Fransson var en vresig typ. Han satt på tåget och såg sur ut. När han reste sig för att stiga av tog en medpassagerare mod till sig och sa försynt:
- Ursäkta, men ert vänstra skosnöre har gått upp!
- Än sen då? svarade Fransson. Det har brunnit i er ficka ända sen ni stoppade ner pipan, men inte tusan har jag lagt mig i det!

Så var det killen som kom till Patentverket för att demonstrera sin nyuppfunna råttfälla. Han fick tillfälle att beskriva sin uppfinning:
- Musen kommer uppför den här gången, ställer sig på plattformen för att nå osten och - Tjopp! skär han halsen av sig på det här rakbladet jag monterat dit.
På Patentverket tyckte de att uppfinningen borde kompletteras. Ett hugg var kanske inte tillräckligt för att skära halsen av musen.
Mannen återkom ett par dagar senare och förklarade sig ha kompletterat uppfinningen.
Patenttjänstemannen tittade på fällan, fann att den var sig lik från förra gången med den lilla skillnaden att ostbiten var borta.
- Jo, det är så enkelt, förklarade uppfinnaren. Här kommer musen uppför den är gången sträcker fram huvudet över rakbladet, skakar på huvudet fram och tillbka och säger:
- Var är osten?