En kille satt i baren och tog en drink. Det hade inte undgått honom att bartendern var en mycket sexig ung dam. Hon kom över till honom för att prata bort en stund. Plötsligt sa han:
- Du! Jag ska gå på toaletten! Jag slår vad om att jag kan hålla ett öga på drinken medan jag är borta.
Sedan lade han en hundralapp på bardisken. Hon visste ju att toaletten låg utanför runt hörnet, så hon gick med på vadet. Då tog han ut sitt emaljöga och lade bredvid glaset och gick sen på toaletten.
- Enormt lustigt! sa hon när han kommit tillbaka.
- Inte nog med det! sa han. Jag slår vad en hundralapp att jag kan bita mig i mitt eget öra.
Det lät otroligt, så hon lade etthundra kronor på bardisken. Då tog han ut sina löständer och tryckte dem över sitt ena öra.
- En grej till! sa han. Nu har du möjlighet att vinna tillbaka de två hundringarna som du har förlorat. Jag slår vad om att jag kan älska med dig så varsamt att du inte känner någonting.
Det lät praktiskt taget omöjligt, tyckte hon, så hon ledde in honom i personalutrymmet bakom baren och drog upp kjolen... Efter en stund skrattade hon till och sa:
- Ha ha ha, jag känner dig ju!
Då svarade han:
- Ja, sånt är livet! Ibland vinner man, ibland förlorar man.

Albert och Hanna skulle gå på maskerad, men Hanna kände sig krasslig och stannade hemma. Albert tog på sig sin maskeradkostym och gick ensam. På kvällskvisten kände sig dock Hanna lite bättre och beslöt sig för att trots allt gå på maskeraden hon också... I sin dräkt var hon fullständigt oigenkännlig. Inte ens Albert kände igen henne. Och eftersom han höll igång värre med att dansa och bjuda andra flickor på drinkar så ställde sig Hanna i kö, satte på charmapparaten och hade sedan på nolltid fått ut honom i buskarna, där det hände saker. Sedan slank hon omärkligt hem och lade sig igen. När Albert några timmar senare kom hem frågade hon hur han hade haft det.
- Hade du roligt?
- Nej.
- Dansade du mycket?
- Inte en enda dans.
- Men, vad gjorde du då? frågade hon, med återhållen ilska över lögnerna.
- Tja, uppriktigt sagt så höll jag till i köket och spelade kort med några grabbar hela kvällen. Du vet ju att jag inte har särskilt roligt när du inte är med. Fast killen som lånade min dräkt sa att han haft helsikes roligt!

Det är en varm och solig dag i Kolmårdens djurpark. Alfred och Stina, ett par som varit gifta några år, är där och tittar på alla djuren. Hon bär en ganska kort, ärmlös, rosa klänning som får en del män att vända sig om och beundra hennes solbrända ben. När de passerar apburen får en gorillahanne spel. Han slår sig för bröstet och utstöter diverse gutturala läten. Han slänger sig upp mot gallret och håller sig fast med en hand och två fötter, samtidigt som hans lediga hand fortsätter slå på bröstet. Alfred säger till Stina:
- Jag tror fanimig att han har blivit pilsk på dig. Sexa till dig lite och reta honom så får vi se hur han reagerar.
Stina putar med läpparna och kastar slängkyssar mot gorillan. Sen lyfter hon bysten, tittar under lugg och blinkar med ögonen. Gorillan frustar som om han blivit tokig.
- Släpp ner ett av axelbanden, älskling, föreslår Alfred.
Stina låter ett av banden falla ner och på Alfreds förslag låter hon klänningen glida upp längs låren. Gorillan utstöter ljud som skulle kunna väcka en död och håller på att förgås av kåtslag. Då tar Alfred tag i sin hustru, öppnar burdörren och kastar in Stina till gorillan:
- Nu kan du ju försöka få honom att tro att du har migrän!