Allt känns så himla skit.Allt känns så himla hopplöst.Vem kan jag vända mig till?Vem har ork att lyssna på mig?Vem kan låna ut sin axel som jag får gråta ut mot?Vem finns till för mig?Alla som jag känner har en pojkvän, o dom älskar varandra jätte mycket. Eller så har dom barn. Eller så har dom båda delarna.Men vad har jag?Jag har inget.Jag hade en gång en pojkvän som älska mig för den jag var, men det var ju inte långvarit. Jag älskar honom så jävligt fortfarande, så att det gör ont i mig när jag inte är honom nära.Jag hade kunnat haft ett barn idag. Men jag valde att göra en abort, för att jag ville gå ut skolan först. Jag vet att jag tog rätt beslut, men jag ångrar mig så himla mycket ibland.Folk säger att en vacker dag kommer jag hitta den rätta för mig och få barn med honom. Men hur vet man att det är den rätta? Och barn kommer jag aldrig att få. Det vet jag. För vem kan älska mig?