Det var tre utomjordingar som landade på jorden. Den första utomjordingen fick jobb som fotbollsspelare. Det enda han lärde sig säga var:
- JAAAAAA!
Den andra utomjordingen fick jobb som kock, det enda han lärde sig säga, var
- Kniv och gaffel!
Den tredje fick jobb som festfixare, det enda han lärde sig och säga var:
- Hipp hipp hurra!
En dag kom en polis hem till dem, och frågade om de hade dödat en man, polisen visade upp ett foto på en död man. Den första utomjordingen sa:
- JAAAA!
Polisen frågade då:
- Men med vad har ni dödat honom med? Den andra utomjordingen svarade:
- Kniv och gaffel!
Då sa polisen:
- Då får ni åka in i finkan.
- Hipphipp hurra! sa den tredje.

Låt oss säga att en kille, vid namn Roger, är attraherad av en tjej som vi kan kalla Helena. Han frågar om de ska gå på bio; hon säger ja; de har en kul kväll ihop. Några kvällar senare bjuder Roger ut Helena på middag, och åter igen har de en härlig kväll. De fortsätter att träffa varandra gång efter gång, och efter ett tag är det ingen utav de två som träffar någon annan. Och så, en kväll då de är i bilen på väg hem, slår en tanke Helena, och utan att tänka sig för säger hon:
- Inser du att i kväll så är det exakt sex månader sedan vi började gå ut tillsammans?
Tystnad följer i bilen, och Helena tycker att det blivit väldigt tyst. Hon tänker för sig själv:"Jösses, jag undrar om det stör honom att jag sa så? Kanske känner han sig inspärrad i vår relation; kanske tror han att jag försöker dra in honom i något bindande, som han inte är redo för."
Och Roger tänker:"Jösses. Sex månader."
Och Helena tänker:"Fast...jag är heller inte säker på att jag vill ha en relation som den här. Ibland önskar jag att jag hade lite mer rum för mig själv, så att jag skulle kunna fundera på om jag verkligen vill vara med på det här, när vi stadigt är på väg mot... ja, vad är vi på väg mot? Kommer vi att fortsätta att träffa varandra på den har nivån av intimitet? Är vi på väg mot ett äktenskap? Mot barn? Mot ett liv tillsammans för evigt? Är jag redo för att göra ett sådant val? Känner jag verkligen den här personen?"
Och Roger tänker:"...så det blir... låt se nu...februari då vi började gå ut med varandra, ja just det, det kommer jag ihåg, det var precis efter att jag hade lämnat in bilen på service, och det menar...få kolla mätaren....Whoa! Jag borde ha bytt olja för bra länge sen!"
Och Helena tänker:"Han är upprörd. Jag kan se det på hans ansikte. Kanske jag tolkar det här helt fel! Kanske vill ha ut mer utav vår relation. Mer intimitet, mer hängivelse; kanske upptäckte han, även innan jag själv gjorde det, att jag var reserverad. Ja, så måste det vara. Det är därför han inte vill säga något om sina egna känslor. Han är rädd för att bli bränd."
Och Roger tänker:"Och jag ska be dem kolla på hjulinställningen igen. Jag bryr mig inte om vad de där idioterna säger, det är fortfarande inte bra. Och jag hoppas att de inte skyller på det kalla vädret den här gången. Vadå kallt väder, förresten? Det är 24 plus ute, och den här bilen rycker som en förbaskad sopbil, och jag som betalade de där inkompetenta tjuvarna 5000 spänn."
Och Helena tänker:"Han är arg. Och jag kan inte klandra honom. Jag skulle varit arg också. Rasande."
Och Roger tänker:"De kommer antagligen att säga att det bara är 90-dagars garanti. Det är precis vad de kommer att säga, de fula illrarna."
Och Helena tänker:"Kanske är jag för idealistisk, väntar på att en riddare ska komma ridande på sina vita häst, när jag sitter bredvid en perfekt kille, en person som jag tycker om att vara med på min lediga tid, en person som jag verkligen bryr mig om, en person som bryr sig om mig. En person som pinas just nu, på grund av min egocentriska skolflicksdröm."
Och Roger tänker:"Garanti? De vill ha en garanti? Jag ska ge dem en sjuhelvetes garanti! Jag ska ta deras garanti och stoppa upp den i deras . . ."
- Roger! säger Helena högt.
- Va? säger Roger överraskat.
- Tortera inte dig själv sådär, säger hon, på samma gång som hennes ögon börjar svämma över av tårar. Kanske skulle jag . . åh Gud, jag känner mig så . . .(Helena vänder sig bort, gråtande.)
- Va? säger Roger.
- Jag är en idiot, snyftar Helena. Jag menar, jag vet att det inte kommer någon riddare. Jag vet det. Det är så dumt. Det kommer ingen riddare, och det kommer ingen vit häst.
- Kommer det ingen häst? säger Roger.
- Du tror att jag är vrickad, eller hur? säger Helena.
- Nej! säger Roger, överlycklig över att äntligen veta ett bra svar.
- Det är bara det... att jag... jag behöver mer tid, säger Helena.(En 15 sekunders paus följer där Roger, hårt tänkande, försöker komma på ett säkert svar. Slutligen kommer han på ett som han tror kan fungera.)
- Ja, säger han.(Helena, djupt rörd, rör försiktigt vid hans hand.)
- Åh, Roger, tycker du verkligen så? säger hon.
- Om vad? säger Roger.
- Om tiden, svarar Helena.
- Aha, säger Roger. Ja.(Helena vänder sig mot honom och stirrar djupt in i hans ögon, och får honom därmed att bli otroligt nervös inför vad hon kommer att säga härnäst, särskilt om det innehåller ordet häst. Slutligen säger hon:
- Tack, Roge!
- Tack själv, säger Roger.
Roger kör hem Helena, där hon slänger sig på sin säng, en konfliktsfull, torterad själ, gråter tills solen går upp, medan Roger, då han kommer till sin lägenhet, tar fram ett paket med Ballerina, sätter på teven och faller genast i djup koncentration då han får se en repris av en tennismatch mellan två tjeckoslovaker som han aldrig hört talas om. En liten röst i hans bakhuvud säger att något viktigt hände i bilen denna kväll, men Roger är ganska säker på att han aldrig skulle kunna komma på vad det var, så han beslutar sig för att det är bäst att han inte tänker mer på det.(Detta är också Rogers policy angående världssvälten.) Följande dag kommer Helena att ringa sin bästa vän, kanske hennes två bästa vänner, och de kommer att prata om det som hände i bilen i går kväll sex timmar i sträck. In i minsta detalj kommer de att analysera allt som hon sa och allt som han sa, de kommer att gå över det om och om igen, utforska varje detalj, ord, uttryck, och gest för nyanser av betydande mening. De kommer att fortsätta diskutera det här, från och till, under de följande veckorna, kanske till och med månaderna, men kommer inte att komma fram till några bastanta slutledningar. Ej heller kommer de att tråkas ut av det. Roger, å andra sidan, kommer att göra en kort paus precis före sin serve i squash, som han spelar med en utav Helenas äldsta vänner, rynka sin panna, och säga:
- Viktor, har Helena någonsin haft en häst?

Killen: Ditt eller mitt ställe?
Tjejen: Du får gärna gå hem till mig om du vill, men jag tänker gå hem med killen där borta.
Killen: Trevligt, då hämtar jag honom åt dig.

Killen: Dina kläder skulle se bra ut i en hög brevid min.
Tjejen: Ditt ansikte skulle se bra ut med en blåtira.
Killen: Så bra att du också gillar hårda tag.

Killen: Du är så vacker att du inte kan komma från den här planeten.
Tjejen: Nej, jag kommer från Jupiter. Där fortplantar vi oss genom att hålla oss på ett avstånd på exakt 15 meter från varandra. Hejdå!
Killen: Kulturutbyte!!! Kul! Vi börjar med vårt sätt och sedan kan vi prova ert!!!

Killen: Är din pappa tjuv? För någon har stulit alla stjärnor på himlen och lagt dem i dina ögon...
Tjejen: Tja, du är inne på rätt spår. Han är yrkesmördare.
Killen: Bäst du ringer honom, för utan dig kan jag inte leva.

Killen: Vet du vad som skulle se bra ut på dig? Jag!
Tjejen: Tyvärr, billiga accessoarer har aldrig varit min grej.
Killen: Det måste vara dina kläder som fick mig att tro det, ber så hemskt mycket om ursäkt.

Killen: Tror du på kärlek vi första ögonkastet?
Tjejen: Ja, fast när jag ser dig så tror jag inte ens på kärlek vid miljonte ögonkastet.
Killen: Förstår det, såna som mig finns det bara en på miljonen av.

Killen: Gjorde det mycket ont? När du föll från himlen till jorden menar jag!
Tjejen: Inte ondare än vad det måste ha gjort för dig att gräva dig hela vägen upp.
Killen: Där ser du, jag gör vad som helst för dig!

Killen: Har inte vi setts förr?
Tjejen: Jo, vi satt på samma avdelning. Jag har kommit över mina värsta psykotiska utbrott. Hur är det med dig då?
Killen: Nej tyvärr, jag är fortfarande tvångsfixerad vid dig.

Killen: Vill du ha ett litet barn med mig?
Tjejen: Vore det inte grymt att föra dina arvsanlag vidare?
Killen: Jo, men eftersom din pappa gjorde det så tänkte jag att du skulle ha överseende.

Killen: Det känns som att vi mötts i ett föregående liv.
Tjejen: Ajdå, jag trodde att det var meningen att man skulle lära sig att undvika göra om samma misstag.
Killen: Det stämmer, det är därför det är jag som är här och inte din gamle pojkvän.

Killen: Kan jag få bjuda dig på en drink?
Tjejen: Jag tar hellre pengarna.
Killen: Så du är en "sån" tjej, jag brukar oftast inte behöva betala för det, men i ditt fall så ska jag göra ett undantag. Här får du en tia, säg till dina andra kunder att du är bokad för resten av veckan.

Killen: Vill inte du gå hem snart?
Tjejen: Jo, faktiskt. Sen du kom är det inte lika kul här längre.
Killen: Förstår det, jämfört med mig måste resten av världen te sig rätt trist.

Killen: Jag har beställt en taxi åt oss.
Tjejen: Vad bra, för mitt vatten har precis gått!
Killen: Så bra att jag älskar barn då.

Lärarinnan har för första gången träffat sina små nybörjare och vill ta reda på hur mycket barnen kan när det gäller baskunskaperna i matematik.
- Nu ska vi se, säger hon till sina uppmärksamma elever, är det någon som kan räkna till tio?
- Jag kan, jag kan! ropar Johan. Jag kan räkna mycket längre.
- Får vi höra, säger fröken, och Johan börjar räkna:
- ...sex, sju, åtta, nio, tio, knekt, dam...

- Min kille säger alltid att jag är hans enda tanke på jorden.
- Jaså du, då var det nog en liten baktanke jag såg honom med på bio i går kväll...

En man hörde på radion att det var en bil som körde i fel riktning på motorvägen ut mot Arlanda. Han visste att hans fru var på väg just åt det hållet så han ringde till hennes mobiltelefon och skrek hysteriskt:
- Älskling, akta dig! Det är en bil som åker i fel körriktning på motorvägen.
Frun svarade:
- Jag vet, och det är inte bara en bil! Det är hundratals!

Fader dator som är i centralen
helgad vare din skärm
tillkomme ditt tangentbord
ske din vilja såsom i minnet
så och på printern.

Vår dagliga lista giv oss idag
och förlåt oss våra misstag
trots att vi icke förlåta dem
som har programmerat fel.

Låtom oss inte ha långa svarstider
och fräls oss ifrån dumpar
ty företaget är ditt och
makten och personalen
i evighet

Enter

- Borde egentligen inte fråga, men jag behöver det verkligen. Har inte haft det på evigheter, kan känna hur den glider in hård och styv, och hur den kommer ut mjuk och kladdig. Är säker på att du kan tillfredsställa min längtan. Är desperat och behöver din hjälp. Du tycker säkert jag är fräck men jag kan redan känna tungan leka med den och suga ut de söta safterna tills de nästan är borta. Så låt mig komma till saken: Kan jag få ett tuggummi av dig?